Förortsfarsan

Lillebror kom över och hälsade på idag. Jag och juniorette tog oss en promenad i det strilande ösregnet för att möta honom vid bussen. Det uppskattades av lillebror, han hittar inte så bra här ute i skogen.

Dagen har varit full av lek och stoj, ibland är det skönt när någon annan står för stimmet och stojet. Jag själv har delvis suttit brevid som en betraktare. Det är en sådan batteriladdare när juniorette fyrar av sitt lyckligaste lyckoskrik följt av tjutande skratt. Jag tänker mig att lillebror var i behov av att få ladda sina batterier idag. Det har synts i ögonen på de båda att de stortrivs tillsammans. Jag själv blir bara varm i kroppen av att få dela med mig av mitt lyckobatteri till någonannan.

Fröken vaknade med ett larmet påslagen 06:30, ingen sovmorgon här inte... Det var bara att masa sig ur den varma sängen och upp till köket för att göra välling. Juniortte lugnade sig efter vällingen och vi mös i kapp i soffan framför morgontv respektive reklampauser.

Redan klockan 10 somnade juniorette och sov sin förmiddagslur. Jag passade på att ta hand om resterande 2 kubikmeter ved.  Vilket slitgöra. men nu är det gjort!

Juniorette vaknade klockan 11 och då var det dags för lek och bus. Hon var på ett strålande humör men redan runt 12 började hon bängla och ingenting dög. Ingen mat skule hon ha, inget att dricka, inte vara på golvet, inte vara i famnen, inte leka, inte ta det lugnt.... Vad gör man???

Jag klädde på henne stoppade ner henne i vagnen och så bar det ut på promenad, 15 minuter senare sov junorette....Den här dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Tyckte att vi fått upp lite rutiner så att dagarna funkade...Det tyckte tydligen inte juniorette.

Nedan är gårdagens inköp.

Ny pyamas


Ny body


och till sist ny outfit


J kom hem tidigare idag med världens bästa överaskning... Sweeeeet!

I förrgår fick jag  för mig att beställa ved till den kallare perioden av året. Efter mycket letande hittade jag ett företag på nätet som hade okej pris och verkade pålitliga. Det enda man behövde göra var att fylla i ett formulär på nätet så skulle veden levereras till dörren. Sweet!

Idag knackade det på dörren. Det var farbror lastbilschaufför som hade kommit med veden. Han frågade vart han kunde lasta av någonstans. Jag pekade ut platsen där jag ville ha lasten. Det visade sig att 4 kubikmeter ved var ganska mycket ...  Ser inte så mycket ut på bilden, men varje kasse är 2 kubikmeter.
 

civilisationen. Det blev ett litet wake up call för mig. Här ute i skogen lever jag och juniorette i vår lilla bubbla. Vi leker käkar, och bara chillar tillsammans under dagtid.



Men när jag kom upp i centrum så upptäckte jag andra människor med barnvagnar, allt för ofta mammor med sina barnvagnar och dessutom i flock... Då kände jag plötsligt ett sting av saknad, någon att ringa till under dagen, kommer  över på en fika etc. Lägg nu till i detta att jag bara varit hemma en knapp vecka själv med juniorette.

Jag anade att detta skulle ske, så jag har redan varit lite i framkant och frågat mig för på lite olika forum (antar att det är vägen att gå...) om det finns några andra peppalediga snubbar som skulle kunna tänka sig att hänga lite nu när man ändå är ledig. Men inte en käft har hört av sig... Det tycker jag är riktigt skumt... Jag antar att jag inte är ensam i denna situation... Men vad ska man göra?

Ska ta mig i kragen och masa mig iväg med juniorette till öppna förskolan någon dag och se om någon vill leka med oss...

Jag och juniorette vill också gå i flock!

Att vara pappaledig är nog inte ett självklart val för många killar.  Jag har till exempel tre kamrater i min vänskapskrets som har frånsagt sig pappaledigheten och lämnat allt ansvar till mamman. Den officiella anledningen är att dom inte har råd. Den inofficiella anledningen är att dom inte orkar...

Visst, det är inte alltid supersoft och jättelätt att vara hemma och sköta markservicen, men det är ett supertillfälle att lära känna sitt barn! Dessutom får man ju känna på lite hur modern har haft det de året som gått, medan man själv gick till jobbet.

Jag har svårt att förstå hur man kan välja bort sin pappaledighet med motiveringen att man inte orkar. Då är man lite ute och cyklar tycker jag.

Jag är iallafall jävligt glad att vi har tagit oss möjligheten att även jag ska få vara hemma ett år med juinorette. Visst vi har precis skaffat hus och har utgifter vi med. Men grejen är den att vi tar oss råd. Vi prioriterar att juniorette ska få sina två första år hemma. Allt annat får väl komma på efterkälken, så länge vi har mat och kan betala räkningar så är det okej.