Förortsfarsan

Varje gång jag går in på toaletten så har jag börjat att kolla in tryckmätaren på värmepannan. Jag måste ju ha stenkoll på om den håller trycket sen säkerhetsventilen byttes ut för typ två veckor sen.

Visst att man kan kolla till den en gång per dag, eller några gånger i veckan... Men jag kollar in den varje gång jag går in och möjligen ut från toaletten. Nu har det gått så lång att jag börjat att störa mig på mig själv just för att jag har fått en sån hangup på tryckmätaren.

Dessutom så har den behållt trycket sedan två veckor tillbaka, så allt är lugnt.... Men jag vet att nästa gång jag kliver in genom dörren så det första jag gör är att kolla in tryckmätaren...

Jag är så upprörd så jag måste ta till Söndagspredikan...


"Och HERREN sade till Mose: »Räck ut din hand över Egyptens land,
så att gräshoppor komma över Egyptens land och äta upp alla
örter i landet, allt vad haglet har lämnat kvar."

"Och gräshopporna kommo över hela Egyptens land och slogo i stor
mängd ned över hela Egyptens område; en sådan myckenhet av
gräshoppor hade aldrig tillförne kommit och skall icke heller
hädanefter komma.
De övertäckte hela marken, så att marken blev mörk; och de åto
upp alla örter i landet och all frukt på träden, allt som haglet
hade lämnat kvar; intet grönt blev kvar på träden eller på
markens örter i hela Egyptens land."



Jag är inte den som är den....MEN...

Söndagen till ära har vi varit iväg och storhandlat. Vi passade även på att stacha upp ett litet fikaförråd, s.k vardagsmys. Alltid nice med en kopp te och en kaka eller bulle (jaja,jag vet, lite pensionärsvarning).

Vid hemkomst anländer sms om analkande fikabesök. Sweet tycker vi, lite fikabesök är alltid trevligt!
Den helige förortsfadern dukar upp sitt bord med bullar och kakor, absolut ingen snålservering men inte heller något frosseri.

Besöket anländer och det pratas ditten och datten, faten töms och samtalet flyter på. Likt Egyptens gräshoppor förflyttar sig nu gästen bort till köket och börjar plöja sig igenom kakpaket och bullrester. I sin jakt på något sött lämnas inget åt slumpen. Jag och J blir så häpna så vi bara sitter och tittar på hur svärmen sätter i sig veckans fikaförråd.

När gästen försäkrat sig om att allt är tomt och slut, kommer en ursäkt om att denne nu måste börja bege sig hemåt. Tack för kaffet...

Va fan var det som hände!!!????

Och vad lär vi oss av detta????????

Jag blir såååå jävla irriterad. Här har jag suttit och filat på ett inlägg och jag måste säga att det verkligen var klockrent!

När jag väl ska publicera skiten så lägger blogg.se ner och mitt geniala inlägg är borta...finito...

FRUSTRATION!!!!!!!!!

Juniorettes normala lunchlur reducerades från ca 2-2½ timme ner till 40 minuter idag, fråga mig inte varför men damen hade absolut ingen lust att somna om. Så redan sen eftermiddag började hon bli urslag och kinkig. Vi höll ut till kvällen och försökte då natta en övertrött junioette, gick sådär...

Hela kvällen har hon sovit oroligt. Hur natten blir vet vi först imorgonbitti...

Idag var jag, juniorette och "kaa"(juniorettes absoluta favvo gosedjur) på promenadhumör. Vi packade ner allt som behövdes och begav oss upp till centrum. Att komma från skogen till bebyggelse och människor blir ibland en chock, så även denna gång.

Det blev ett besök i racerfart. Vi prickade snabbt av alla måsten och styrde sedan kosan till skogs igen!

Just nu regnar det och har så gjort i ett par veckor. Det blir mörkt redan tidig eftermiddag och jag och juniorette håller oss mestadels inomhus.

Det bästa just nu är att det blir sådär ruskigt och rått inomhus. Då vaknar han upp, han som slumrar under perioden april-oktober, kaminmannen!

I detta nu har vi väl ca +34 grader inomhus och kaminmannen siktar på att få upp värmen till behagliga +38 grader.

Det kom ett sms idag som gjorde mig varm om hjärtat. Någon tänkte på mig därute i den riktiga världen. Denne någon saknade mig och ville på detta sätt göra mig uppmärksam på att han fanns kvar där ute för mig.

Jag å min sida som levt i den lilla världen ett bra tag blir glad över när någon tänker på mig. Det är konstigt att man inte ens kan slänga iväg ett sms till de som betyder något för en, så busy är jag väl inte?

Idag blev jag åter påmind om att jag har riktigt riktigt bra kamrater där ute. Nu är det upp till mig att visa att även mina kamrater har en bra kamrat.

Tack för att du finns!

Juniorette är sjuk. Ingen feber, pigg och glad nästan som vanligt men totalkörd i kistan... Nooooo good!
Men, men, skönt att hon är feberfri och fortfarande en glad liten skit(hehe, kunde inte låta bli).... Nu ska man väl kanske inte utmana ödet och skriva hur bra vi har det fast hon är sjuk. Hon har varit väldigt klängig idag, mycket sitta i knäet eller bäras runt på.

På matfronten vägras allt som inte är fruktpuré, välling eller majskrokar. Gällande det sista så har hon nog slagit rekord i majskroksätning idag. Funderade ett tag på om/när dom skulle börja komma ut genom öronen på henne...

Jag har en kompis. Vi träffades dagen då vi började i årskurs 1, alltså i runda slängar 27 år sen. Kompis och jag har alltid hängt ihop. I dagsläget träffas vi inte särskillt ofta "face to face" men vi pratar iaf 3 gånger i veckan per telefon.

Det finns ett känt talessätt som heter "kaka söker maka" men det kan jag nog redan här säga att i vårt fall sökte kaka något helt annat. Jag och kompis är motpoler, vi är nog varandras absoluta motsatser.

Kompis är ordningsvakt. Han är stor, rakad och tatuerad. Han har attityd som en ettrig kamphund. Han är gärna störst och bäst på det mesta och det han inte är störst och bäst på är kärringprylar enligt han själv...

Jag är ingen kille som orkar diskutera politik men när kompis ringde och börjar yra om utlänningar och Sverigedemokrater så blev jag kraftigt irriterad, för även här är våra åsikter långt ifrån varandra. Jag sa både det ena och det andra till min kamrat. Han gick i försvar och jag på attack! Samtalet slutade med att vi slängde på lurarna samtidigt i varandras öron.

Men kompis är kompis och har alltid varit kompis!
När jag mådde som sämst då jag gått in i väggen var han den första som hörde av sig och dagligen kollade läget. Skulle jag mot förmodan hamna i en situation där jag ligger pyrt till vet jag att kompis genast skulle stå vid min sida och backa upp mig. Kompis ställer upp!

Kompis har sina skavanker och jag hoppas att även han växer upp och synar bluffen. Men tills dess så har jag överseende. Han låter ganska mycket, men jag vet att under attityden så finns där en kille som bryr sig...

Att lägga juniorette ikväll gick på 7 minuter blankt. Jag och J fick tid för varandra. Myskväll framför tv:n en klassiker.... Det blev Lost för hela slanten. Vi klämde 4 avsnitt på raken. I lööööv Lost!

När man går hemma om dagarna har man ordentligt med tid att tänka. Tankarna snurrar på kring hem, familj, vardag, helg, glädje, sorg och det jobb man har men är ledig ifrån.

Angående jobbet så har jag börjat att vackla. Jag gör verkligen någonting jag tycker om att göra. Att arbeta med barn är otroligt givande och man får ärlig respons på det man gör direkt!
Att mötas av kramar och glada barn varje morgon är helt otroligt. Men visst, allting är inte bara glatt och lätt. Det finns många tunga delar i mitt jobb som är riktigt riktigt tunga att arbeta med.

Jag vet att jag är bra och är uppskattad för det jag gör!

MEN...att arbeta under den press vi gör inom skolansvärld är omänsklig. Allt mer läggs på oss och allt mindre pengar får vi till verksamheten. Det är en ekvation som inte går ihop. För ett par år sedan gjorde jag som många andra har gjort i min närhet inom skolan. Jag gick in i den berömda väggen och blev sjukskriven ett par veckor (tack och lov var det ganska lindrigt), aldrig mer! Jag lärde mig läxan och lärde mig att börja sortera...

Någonstans inom mig vet jag att jag inte kommer att arbeta inom skolansvärld tills jag blir pensionär. Jag har redan nu börjat fnula på vad jag egentligen vill göra. Det är fan inte värt att slita ut sig för den sketna lön vi får. Men visst, jag sökte mig verkligen inte till skolan för lönen utan för att jag vurmar för ungar. Särskillt ungar i problem... Men med den belastningen som läggs på oss kostar det för mycket själsligen och kroppsligt.

Vart vill jag då komma... Jag har ingen aning... Tankarna snurrar på och jag väger hela tiden för och emot...

Nu kom det tydligen nya rön om att barn från och med 6 månader ska vaccinera sig mot grisflunsan. Jag och J har diskuterat fram och tillbaka och det blir så att även juniorette ska få sig en fet spruta mot grisen. Det är lika bra, J jobbar i skola och dagarna är väl räknade tills hon kommer hem med en stor fet gris...

Blir till att ringa BVC imorgon och kolla läget på vaccinfronten.

Innan juniorette kom till världen sa en klok människa till mig: Passa på att sova nu, innan dottern kommer...
Jag i min enfald hummade lite sådär medhållande, ryckte sedan på axlarna och gick därifrån...

1 år och 2 månader senare...

HALLÅÅÅÅÅÅ! Kan jag få tillbaka min 8 timmars skönhetssömn tack!
Som det är nu så vaknar juniorette iallafall vart 3:e timme om nätterna, mellan dessa uppvak ligger hon mellan mig och J som en liten propeller. Hon vägrar konsekvent att sova i egen säng. Nattningarna tar allt längre tid...
AAAhhhhhhhhh!

Men jäklar va hon är söt dagtid, världens goaste unge. Det är hon även ibland när hon sover........hårt (och stilla).

Jaha, så var man ute i krängarsvängen. Juniorettes gamla avlagda prylar går nu som smör i solsken på blocket.

Har tidigare underskattat Blocket som köp & sälj site. Men blev överbevisad den gången då vi la ut våra gamla gamla gamla soffor på Bocket. Den ena blev såld på ca 30 sekunder... 400 spänn för en gammal nedsutten soffa är inte helt fel. Men nu är det som sagt juniorettes prylar som går under klubban.

Ut med det gamla och in med stålars!

Nu när jag är så tät så funderar jag på att köpa antingen ett sängbord eller en Ipod eller kanske ska slå på stort och köpa båda...

Jag har gått in i bloggväggen. Min tanke med hela bloggen var att jag skulle uppdatera varje dag och vara flitig som en myra med inläggen. Alltid en färsk uppdatering vad som händer i mitt och juniorettes liv.

Men...

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig eller jag vet inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Just nu känns det iaf jävligt tungt att uppdatera varje dag. Jag har ju inget att skriva...och att skita i att skriva ett inlägg en dag kommer inte på fråga!

Ni får gott stå ut med mina krystade skitinlägg ett tag tills jag river ner den där eländiga bloggväggen....

Min dotter aka juniorette vet hur hon ska fira sin gamle far på just hans speciella dag!
Hon vet trots sin ringa ålder att hennes far är helt skogstokig i Tv-serien Lost. Att min dotter trots att hon bara är strax över året tar sig tid att tulta ut ur skogen och ner till affären på jakt efter den nya dvdboxen med Lost (säsong 5) är helt makalöst (och hur många veckopengar har hon inte sparat bara för att glädja sin gamle far?). Jag blir rörd till tårar...

Till er som inte sett eller bara tokdissat Lost så ber jag er att göra ett försök. Se hela säsong ett, sen är du biten!

Idag har juniorette badat i sin lilla balja i brist på badkar. Jag och J har insett att vi delar tak med ett badmonster. Det blir till att planera in en tripp till traktens badhus för att göra det lilla badmonstret vattenvant i större bassänger än en balja...

Idag har fredagskvällen gått i Svenssons tecken, Idol och ett glas rött. Erik var grym ikväll när han sjöng "The show must go on".
Här sitter jag och skriver att jag ser på Idol... Ja, det gör jag faktiskt! Jag är trots allt snart 35, bor i hus, har barn och är fan så mycket Svensson...och jag står för det!

Erik kommer att ta hem hela skiten!

Jag har en sån gräslig bloggtorka... Nytt försök imorgon!