Är det inte det ena så är det det andra....
Först vill jag börja med ett frustrationsskrik för att Blogg.se är så jävla tröööögt.... AAAAAAAAHHH!!!!!!
Så, nu kan jag börja...
Nu när äntligen juniorette käkar igen så har nattningarna gått helt åt H-vete!
Det började i slutet av förra veckan.
Juniorette som vanligen somnar lugnt och stillsamt på 15 min i sin säng ställde sig upp och skrek i panik tills hon började att klökas för att sedan spy ner sin säng. Detta har nu blivit ett mönster varje kväll när vi försöker lägga henne i sin säng. Hon börjar redan skrika när vi lyfter upp henne och hon vet att det är sovdags. Ikväll la vi oss allesammans i min och J:s säng för att bryta den onda mönstret. Vi tänkte att hon skulle få somna i lugn och ro med mamma och papa brevid sig, trodde vi ja....
Efter mycket krypande, rullande, dragandes i håret, skrattande, busande så gav vi upp, ungen skulle i säng!
In på hennes rum, ungen skriker som en besatt. J försöker nynna sånger och lugna juniorette som nu är otröstlig. Jag kommer in efter ca 20 minuter för att lösa av J, juniorette grinar och grinar. Tillslut spyr hon ner både mig och sig självt. Det var bara gå ut och byta kläder på en nerspydd bäbis och en nerspydd pappa.
J tar juniorette till vår säng, juniorette somnar typ omgående...
Imorgonkväll är det säker samma visa återigen... TJIHOOOO!
Vafan gör man???????????????
Så, nu kan jag börja...
Nu när äntligen juniorette käkar igen så har nattningarna gått helt åt H-vete!
Det började i slutet av förra veckan.
Juniorette som vanligen somnar lugnt och stillsamt på 15 min i sin säng ställde sig upp och skrek i panik tills hon började att klökas för att sedan spy ner sin säng. Detta har nu blivit ett mönster varje kväll när vi försöker lägga henne i sin säng. Hon börjar redan skrika när vi lyfter upp henne och hon vet att det är sovdags. Ikväll la vi oss allesammans i min och J:s säng för att bryta den onda mönstret. Vi tänkte att hon skulle få somna i lugn och ro med mamma och papa brevid sig, trodde vi ja....
Efter mycket krypande, rullande, dragandes i håret, skrattande, busande så gav vi upp, ungen skulle i säng!
In på hennes rum, ungen skriker som en besatt. J försöker nynna sånger och lugna juniorette som nu är otröstlig. Jag kommer in efter ca 20 minuter för att lösa av J, juniorette grinar och grinar. Tillslut spyr hon ner både mig och sig självt. Det var bara gå ut och byta kläder på en nerspydd bäbis och en nerspydd pappa.
J tar juniorette till vår säng, juniorette somnar typ omgående...
Imorgonkväll är det säker samma visa återigen... TJIHOOOO!
Vafan gör man???????????????
Kommentarer
Postat av: Mathias
Ooo jisses... Jadu, vad gör man? Inte så mycket antar jag. Vi har liknande perioder, var länge sen det var så illal som det verkar vara för er. Det har gått om på ett tag, utan att man har kunnat se någon direkt koppling till varför. Hoppas det blir bättre snart!
Postat av: Förortsfarsan
Jadu, det är kul med barn nästan jämt... ;-)
Det är väl bara trampa på. Rutinerna är väl A och O i de här sammanhangen...
Postat av: Berit
Vet inte om det är någon tröst, men här har vi gått igenom samma sak. Det kommer och går i perioder. Det är alltid så sjukt jävla jobbigt att gå igenom, men det finns ett slut... tror jag...
Postat av: Förortsfarsan
Sjukt skönt att höra att man inte är ensam...
Trackback
