Förortsfarsan

Ibland blir inte livet som man tänkt sig

Ibland tar livet olustiga vändnigar. Det man trodde var orubbligt visade sig vara skälvande och skört. Ett långt förhållande har gått i bitar och jag och J är lika förvånade rent ut sagt paffa... Vad fan va det som hände... Känns som vi blivit påkörda av en långtradare. Det är vad vi känner, de som är inblandade känner nog mångdubbelt mer. Sjukt att livet går i så tvära kast.

Dagen började ju så otroligt bra, juniorette har börjat att visa intresse för att gå när man håller henne i händerna. Större delen av dagen har vi tillbringat i trädgården. Vi har inte direkt gjort nått, utan bara gått runt och smånjutit. Timmarna har krupit fram precis så där som man vill att de ska göra när det är helg. Klockrent!

Men gud vad söt hon är din dotter.. :)

Ja, visst är det konstigt?

Man tar väldigt mycket för givet. Ibland händer sådana saker som får en att vakna upp och börja uppskatta det man har ännu lite mer.

Emmelie: Tack, inte brås hon på sin far iaf.... eller jo det gör hon nog... :-)



Berit: Visst är det så, ett förhållande är aldrig hugget i sten. Men i detta fall var det näst intill. Helt sjukt! Varken jag eller J fattar någonting. En blixt från klar himmel... :-(

Vi hade en liknande upplevelse i vår vänskapskrets.

Vi blev helt chockade, men också jä*vligt skraja. Man började tänka att "om de bryter upp, så kan ju vilket par som helst göra det... även vi"

Det var ett uppvaknande, för att uttrycka det milt.