Funderingar

Nu under kvällen har jag försökt få tag i min biologiska far, men utan framgång. Jag vet inte riktigt varför jag går på den här minan återigen. Jag har gjort det så många gånger förr och nu gör jag det igen. Jag begär inte att vi ska bli bästa kompisar eller att vi ska få en far och son relation utan några som helst skavanker.

Det enda jag vill ha just nu för tillfället är en biologisk farfar som orkar ta sig tid att komma och hälsa på sitt enda biologiska barnbarn... Men troligtvis är det för mycket begärt.

En sak som är säkert är iaf att min biologiska farsa aldrig kommer att kunna ta platsen som juniorettes farfar. För det finns redan en i hennes liv! Min far kommer att bli pappas riktiga pappa. Mer än så tror jag inte att det blir. Men visst, hon kommer sinom tid att få koll på hur allt ligger till, men det får bli när hon blir äldre. Därefter får hon bestämma själv hur hon vill göra i framtiden.

Kommentarer
Postat av: Berit

Vad härligt att hon har en fantastisk farfar redan! Får du kontakt med din bio.pappa, så blir det kanske i alla fall en bonus.



Man kan ta en hel del skit själv, men inte när det gäller ens barn!



Hoppas att allt ordnar sig till det bästa!

2009-09-13 @ 22:29:37
URL: http://kletskiten.wordpress.com
Postat av: Förortsfarsan

Hon har en klockren farfar, otroligt skönt att han finns där iaf, och allt kommer att ordna sig. Det brukar det för det mesta göra... :-)

2009-09-14 @ 10:24:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0