Förortsfarsan

Det är sjukt vad tiden går snabbt!
För exakt ett år sen var vi inne på BB och värkarna var i full gång. Så här i efterhand kan jag tycka att allting var ganska dramatiskt. Juniorettes hjärtslag minskade och hon hade det rejält tufft inne i magen. Det tillkallades läkare och de började förbereda oss på akut kejsarsnitt. Pang tjoff så var vi inne på operation och junirette fick se dagsljus.

Det visade sig att juniorette inte haft så värst mycket fostervatten att simma i, dessutom hade hon skitit ner vattnet så det var bara en grön kladdig sörja.... Mmmmmm mysigt... 

Hur som haver så fick jag följa med till angänsande rum och se på när läkarana kollade att allt var som det skulle med juniorett. J blev ihopsydd och jag han få en skymt i korridoren av henne när hon kördes iväg till uppvaket.
Juniorette placerades i min famn och vi fick gå tillbaka till vårt rum i väntan att få ett nytt uppe på en annan avdelning.

Här stod jag nu själv med en liten bäbis i famnen, J fanns inte vid min sida utan någonstans i det stora sjukhuset.  



Så småningom fick vi gå upp och hälsa på J och hon fick ha juniorette på bröstet en stund. Efter ett kort besök, gick jag och juniorette ner och packade ihop sakerna och blev sedan visade till vårt nya rum där vi skulle bo de närmaste dagarna. 



Nu har ett år gått, det gick snabbt. Men om jag tänker tillbaka på när hon var så liiiten så känns det som en evighet.

Nu ligger hon i sin vagn och sover sin förmiddagslur. Min lilla skruttis, grattis på föselsedagen!